Jag slog upp fönstret på vid gavel och skrek "Allt är tillfälligt." Natten tog in mina ord med tystnad. Någonstans där ute hördes skratt och gemenskap, och där stod jag. Långt ifrån livet. Men trots allt stod jag lite stadigare nu.

Kommentera

Publiceras ej