Jag slog upp fönstret på vid gavel och skrek "Allt är tillfälligt." Natten tog in mina ord med tystnad. Någonstans där ute hördes skratt och gemenskap, och där stod jag. Långt ifrån livet. Men trots allt stod jag lite stadigare nu.
17 år och bor i huvudstaden.
Lyssnar på lite för hög musik och undviker lite för många dagar genom att bara vara. Stanna gärna här en stund så bjuder jag på fika.
▿
(obs ingen fika kan utlovas)